Barndth-´Olofs bildades på våren 1992. På en Samhällskunskapslektion (klass N3C, Sundstagymnasiet) frågade Bjoerne sina soon-to-be bandkamrater om de ville sälja sin själ till dansbandsmusiken. De blev honom inte svaret skyldig, och sättningen var ett omedelbart faktum.
Sång: Bjoerne Bas: Olof Gitarr: Barndth Saxofon: Dayw Keyboard/Piano: Ade Därtill en trummaskin, oftast programmerad av Gröt eller Barndth. (Se även Baren med vin & Josefin)
Det repades hos Bjoerne, det repades hos Olof. Tidigaste rep då saxstämmor togs ut hemma vid pianot hos Bjoerne har noterats vara 23/3 92, till låten Lappelisa. Marginalanteckningen lyder Barndth-Wolofs med Bjoersne-Dayws-Ades + Ulvsby(g). Debutgiget, Andante Dansante - live!, skedde på en studentskiva hemma hos Olof den 4 juni 1992 på Skidbacksvägen 7. Giget presenterades av rocknroll-konnässören Larsa, som med Anders Berglundsk auktoritet förkunnade att hitsen ramlade in - vilket de också gjorde, en efter en:
1. Det kunde vart du [Bjoerne] 2. Lappelisa [Bjoerne] 3. Eva [Bjoerne] 4. Jag fick en puss [Dayw/Bjoerne] 5. Vad sägs om de? [Bjoerne] 6. Terjevalsen [Dayw/Bjoerne] (+ Wolige Henrik Eriksson, en tribut till Väses främste buggare) 7. Marlene [Bjoerne] Extranummer: 8. Det kunde vart du
Efter detta var Värmland sig icke längre likt.
En demoversion av Det kunde vart du spelades senare in hemma hos portakungen Gröt i Ulvsby.
Nästa gig, Inte en nykter spelning, var 15 augusti samma år på en kräftskiva ute i obygden (Ladubråten, Alster) hos en annan (bugg-kunnig) klasskamrat. Audiofila fans har beklagat att generalrepetitionerna tyvärr inte bandades, eftersom låtarna under konserten delvis dränks av en överförfriskad publik. Å andra sidan är livekänslan inte att ta miste på. Fylla, röj och raj-raj. Hits & dialekt. Olofs glasögon revs av, folk klängde på basen och Ade mindes ingenting av spelningen.
Larsa presenterade igen, varefter följande set tog vid:
1. Det kunde vart du 2. Lappelisa 3. Eva 4. Jag fick en puss 5. Vad sägs om de? 6. Barndth-Wolofs for Uganda [Bjoerne] 7. Marlene 8. Terjevalsen (förlängd version) 9. Det kunde vart du
Kort därefter, senare på sommaren, skulle några hits bandas i en tämligen bisarr lokal, med tanke på bandets bristande moral & skabrösa leverne: Pingstkyrkans Studio (med Bjoernes bror i rollen som inspelningstekniker/demonproducent). Det gällde att passa på medan hitsen var inrepade och innan Olof åkte iväg på en årslång resa till bl.a. Libyen. Barndth kunde dock inte närvara p.g.a. jobb på Posten, så Ade fick spela gitarr och Bjoerne både sjunga & spela keyboard. För det visade sig ju att det var nåt galet med inspelningsapparaturen; det gick inte att göra pålägg de vägrade komma i synk (vilket faktiskt inte var att skylla på bandet). Om rullbandet till denna potentiellt heta avant-gardemix dyker upp igen lär ni få läsa det här först. Därför blev det studiolive som Lappelisa och Marlene spelades in, 24 aug. Särskilt nämnvärd är Ades riviga gitarr samt Bjoernes sånginsats, underbart blasé eftersom han samtidigt hade fullt styr med att spela pianostämman.
Sedan försvann Olof till Libyen och under hösten (med Dayw utstationerad på Kyrkeruds Folkhögskola i Årjäng under veckodagarna) försökte Bjoerne (då i lumpen), Barndth (på Posten?) & Dayw köra med en bas programmerad på dator. Det gick uselt och var skitsegt. Det enda resultatet blev kortislåten Olyckan (som Bjoerne skrev blott 14 år gammal) som klockar in på drygt en minut, samt Barndth-Wolofs for Uganda, vilka finns inspelade i replive-versioner hemma hos Barndth.
Den gamla fina inspelningen av Det kunde vart du skickades in till Värmlandstoppen som utmanare. 28/3 -93 sändes stycket i etern, men studsade genast ut från denna prestigefyllda lista. Presentatörens ord gjorde kanske sitt till, och gick direkt in i Barndth-Olofs-folklore: ...ja om ni lyssnade på texten så kanske ni förstår att den här låten inte var gjord riktigt på fullt allvar, åtminstone tror inte jag det.
Sen hade Landstinget i Värmland nån slags låttävling, som gick ut på att göra en låt på temat säker sex. Sagt och gjort, man antastade Gröt igen och gjorde en remake på Marlene, vilken i sin sexcontest version innehåller de här specialskrivna raderna på slutet: skydda dig den här kvällen / så du inte blir på smällen / ansvarslös kan jag nog vara / men från sjukdom vill jag oss bespara. Vem som vann? Ja inte Barndth-Olofs i alla fall.
När man framåt våren lessnat ordentligt på den jävla data-basen fick någon snilleblixten att ringa Adam och be honom spela bas. En klart lyckad ide, och varför man var så trög och inte kom på det tidigare är en obesvarad fråga. Vips tog man itu med diverse nya kompositioner, i synnerhet Forsen av Barndth & Bjoerne. En spelning var inbokad på Arenan/Biblioteket på något Ung Vänster-jippo på 1 maj. På morgonen ringde dock Adam och berättade att han kvällen innan (Valborg) ramlat på cykeln och stukat fingret. B-´O-ersatzen blev att Barndth & Bjoerne spelade House of the rising sun + ev. nåt mer istället (bootleg, någon? Foton?), & Dayw åkte till Göteborg.
8 maj var det dags för en annan tävling: Rock-Jonte i Hagfors Folkets Hus. Med Adam tillfälligt invalidiserad lyckades man än en gång utnyttja Gröts goda vilja och få honom att hoppa in som tillfällig basist. En riktigt usel intervju med flera unkna halvlögner från bandets sida videofilmades tidigare på dagen av någon okänd tjomme som än idag inte utnyttjat sin situation. Rare stuff finns out there! Under de 15 minuter man tilldelats hann bandet riva av följande hitparad, med spelfel i snart sagt varenda låt (vilket inte hindrade ett par fans att headbanga & stagediva så de nästan bröt nacken):
1. Det kunde vart du 2. Forsen [Barndth/Bjoerne] 3. Barndth-Wolofs for Uganda 4. Lappelisa 5. El Paradiso [Bjoerne]
Den sista låten, Bjoernes pinfärska El Paradiso, hade repats in bara någon kväll före. Vad gäller poängen så kom B-O faktiskt inte på den absoluta jumboplatsen. Indiegruppen Sandwave kom omedelbart före i poäng, och vem som vann står ej skrivet i den barndthwolofska historieboken.
Den fina kompositionen Forsen blev senare inspelad hos Studio Gröt. BjoErne & Dayw passade också på att lägga en småmärklig version av den gamla låten Eva, som dock kanske lät bättre i sin ursprungliga liveversion (trots att den skäms av svaj på bandet, efter att kassetten legat framme i solen när Olof var & rände på sin båt eller nåt). Bägge versionerna är icke desto mindre direkt nödvändiga för er fans.
Nån gång i slutet (?) på denna sommar, 1993, var det fest hemma hos Barndth. Olof var tillbaka till på köpet, och det var läge för en minispelning för de trogna fansen (=de gamla klasskamraterna som vanligt). Gröt & Olof delade broderligt på basgångarna under det kanske fem låtar långa setet. Har nån bootleginspelning eller motsvarande, träd fram nu!
När Olof kom hem från sina resor hade han inte minst med sig ett I love Libya-klistermärke, vilket pryder Dayws saxofonlåda till denna dag.
Under hösten (då Dayw flyttat till Lund och fick sitta på tåg i tid & otid) repades det några gånger i Barndths nya lägenhet på Våxnäs, inför vad som skulle bli B-O:s främsta livegig & höjdpunkt. Vad som främst springer till minnet är Barndths rent fosterdrivande starka kaffe, samt en dålig medley-ide där man körde ihop två låtar i olika tempi och sabbade båda. När Olof sedermera hörde eländet sa han nej! med eftertryck och styrde upp skutan. Bjarvne hade väl i sin tur börjat på nån litterärt inriktad folkhögskola, och ägnade dagarna omedelbart före spelningen åt att gå in i tystnaden en uppladdning som skulle visa sig fruktbar. Fredag 19/11 1993 på Café Cinema, efter att en trio som spelade riktig oldschool-rock´n´roll varit förband (minns nån namnet? Larsa??), var det så dags, med full sättning...
1. Intro (Blue Monday-ripoff) 2. Det kunde vart du (inkl. bandpresentation) 3. Jag fick en puss 4. Du mörka, du sköna [Dayw/Bjoerne] 5. Barndth-Wolofs for Uganda 6. Kung & Drottning av rytm & balans [Bjoerne] 7. Olyckan [Bjoerne] 8. Marlene 9. Forsen (nu mer upptempo) 10. Lappelisa 11. El Paradiso 12. Falafelkungens torg [Bjoerne] Extranr: 13. Falafelkungens torg
Enligt ryktet bestod den hänförda publiken av rätt mycket folk (blir fler & fler för varje gång saken förs på tal), som Bjoerne lindade kring sitt finger. Var det nån som INTE var där? Lugn ni kan höra allt på cd.
Efter denna succé valde Barndth-Olofs att hålla en låg profil under hösten. Ja, inte för att det var så mycket kvar av den, men ändå. Olika planer dryftades, t.ex. att ge ut en intervju-flexi i box, samt att bättra på den redan spektakulära liveshowen ytterligare, genom att piska ett grislik på scenen.
I december hade Sundsta-Älvkullegymnasiets spex Testamentet valt att covra Det kunde vart du. Dayw minns att saxofonsolot inte alls följde sångmelodin rakt av på patenterat B-O-vis (såsom Jay Jay French plägade göra, liksom Kurt Cobain) utan var alltför avancerat, präglat av PUMU-elevernas skicklighetsiver, men var nöjd likafullt (det var ju ändå en Skåreblåset-medlem som tutade!).
Nästa gång något konkret inträffade för B-O, då snacket gick till verkstan, var när bandet bandade Du mörka, du sköna hos Studio Gröt 6/1 1994.
Denna sång skickades senare in till Värmlandstoppen, men även den utmanaren studsade omedelbart ut från listan, dvs kom aldrig in den heller. (Vi kan inte påminna oss någon putslustig kommentar från radio-dj:en, kanske läste han på sin höjd upp medlemmarnas namn & vad de spelade)
Den 2/4 spelade man in låten Ensam [Dayw] replive på Cinema, den första och enda låten med både text & melodi komponerad av Dayw (skriven av denne i Lund kring Lucia) som finns inspelad av B-O i sin originalsättning (öh, minus Ade), och tillika den sista inspelningen av denna sättning över huvud taget. En värdig om än oönskad avslutning, kan man tycka.
Därefter skulle det förvisso komma att repas ett antal gånger sporadiskt under cirka ett år framöver, men med föga för att inte säga inga inspelningar på band. Tragiskt, då man betänker den kreativa blomningen i orkestern. Bjoerne hade sprutat ur sig ännu en radda hits, t.ex. Livet är en kärlekslek, Jubal på Sandgrund (döpt efter innehavaren av bandets favorit-bowlinghall) och Jag vill inte se dig du är för ful. Även Olof kom med ett Barndth-Olofskt original-anthem, den storslagna Gyllene Ord. Han skrev även ett Nasser-Intro med Dayw, kanske skulle det även innehålla helikopterljud. Barndth skrev Kebab med Bjoerne. Texten till denna återfanns sedermera, men den Bjoerneska bearbetningen minns i dagsläget blott Dayw (i brottsstycken). Trummor till Dej känner jag igen [Dayw] programmerades i trummaskinens överfulla minne. Dayw försökte förgäves fixa en spelning på Wermlands Nation i Lund. Bjoerne skrev valsen Barndth-Olofs for the victims of Estonia samma dag båten sjönk. Bjoerne, Barndth & Dayw repade Barndth-Olofs Julsång [Bjoerne] på Cinema. Sista repet med även Olof är fastställt till 22/7 1995.
Sen skulle det dröja med publika liveframföranden av B-O-material till Bjoerne & Anetas bröllop i maj 1997, då Jag fick en puss (edit) framfördes med en något reviderad text. Bjoerne på sång, Dayw på sax, Larsa på munspel och på kompgitarr en viss Markus Johansson, som Bjoerne tidigare spelat med i grupperna med de särpräglade bandnamnen Marry me Mary (som bl.a. hade låten Mary be merry), Torn Schizo & Mitt hem är så ringa dess dörr är så låg men aldrig en skönare boning jag såg (ni minns väl klassikern I gave U my number från 10-låtarskassetten En samling att samlas kring, Schizo productions 1994? Det ryktas även om en inspelning av Bjoernes Jag ville jag vore en slemhög som om inte skrevs så väl i alla fall förevisades i Lund 1993, då Falafelkungens Torg skrevs?).
Den låt Bjoerne koncentrerade sig mest på under dessa sena (eller rentav post-) B-O-år, var utan tvekan Vårt lilla svenska land. Lasse Berghagen var ett namn som kastades fram såsom den idealiska artisten att ta sig an detta svulstiga anthem, men andra menar att Bjoerne är den enda som kan göra denna evergreen rättvisa. Datororkestrerade versioner hade dock en tendens att ligga till sig utan de sista sångpåläggen tills datorn krashade, och vi vågar knappt hoppas att någon back-up finns kvar. Synd på så rara kornetter, men Bjoerne lade i alla fall en orgelversion när han hälsade på Dayw i Lund 19/4 1998.
Sedan, i juni 2002, var det dags för en inventering i kassettarkiven, då Barndth låtit rykta att Gröt erbjudit sig bränna Barndth-Olofs musik på cd. Det visade sig stämma, och när så Dayw 23/7 kopierat över rasket till Gröt och gjort en lista över oinspelade hits, tyckte han att det var väl lika bra & hög tid att göra klart den där Dej känner jag igen, det gamla trumspåret hade han ju fått från Barndth för länge sen, och ackordmässigt var det bara två ackord (en upplysning Bjoerne framfört med visst eftertryck under ett rep hos Barndth under dator-tiden). Som uppvärmning kom den tio år gamla koncept-covern av Tredje gången gillt till heders, som bara repats en gång, och knappt ens det.
Om det var denna arkivala verksamhet som dagen därpå inspirerade Bjoerne, eller att dagens avsnitt av Ritman Katz hette Lappe-lappe-lappelisa & var tillägnat honom, kan bero: icke desto mindre tog han med sig sina gamla anteckningsböcker och lillpôjken Tassilo och lade demoversioner på Dayws porta av Estoniavalsen, en ny version av Vårt lilla svenska land, Barndth-Olofs jusång och Jubal på Sandgrund. Äntligen kunde Barndth-Olofs outgivna historia berättas, en glömd låtskatt på väg mot ytan!
Två dagar senare lade Dayw versioner av det instrumentala Nasser-Introt som skrevs med Olof, en snutt av Nu får jag faktiskt skärpa mig samt Olofs Gyllene Ord (inspirerade inte så mycket av Lasse-Stefanz Olle Jönsson, som av Larsas imitation av densamme). Dagen därpå, 27/6, kom pappaledige Bjoerne på ännu ett besök i Tumbastudion och förevigade Jag vill inte se dig du är för ful (som Gröt sedan gjorde ytterligare pålägg på), Livet är en kärlekslek, det oväntade fyndet Fallfrukt (en tidig B-sida för fansen!) samt Gyllene Ord. Eftersom han inte själv mindes sin bearbetning av Barndths Kebab blev det Dayw som fick lägga en version själv, utifrån sitt minne av stycket samt Barndths originallapp kanske var låten aldrig så färdig som den blev??
...och den 8 juli 2002 var första exemplaret av 3-cdboxen Barndth-Olofs 1992 2002 klart. Ridå? Självklart inte, detta är ju bara början!
Eventuella kommentarer, tillägg eller rättelser skickar ni till webmastern.